fuck this shit
nadjaolgamarie.blogspot.com
annika norlin och jag
"2 steg från paradise" och "Facit" är de två bästa albumen som släppts i sverige. Lyssnar på Säkert!'s otroliga platta. Vill bara skrika för att jag varken vet ut eller in.
En timme tar en vecka här
Slå mig så att nånting händer
Visarna på klockorna går bakåt här
Jag skakar om kalendern
Kyss mig så att nånting händer
Slå mig så nånting blöder
Elda upp mitt hus, gör det ikväll
Så det finns nåt som glöder
Varför skall man vara så in i helvetes velig för? En väldigt stor del i mig fullständigt fet-ilar så fort jag funderar på min skolgång. 10% av allt som skall vara gjort är det och jag har ingen direkt inspiration till att gå till skolan längre. Jag älskar min klass och jag gillar min inriktining. Jag tror bara att det faller in på fel tid, under fel period av livet. Tiden då ALLT och inget händer. Hur det nu kan kännas så.
Jag tror jag behöver någonting som är.. lite mindre. Eller borde jag kanske pausa helt? Gick jag tillbaka till skolan för tidigt iallafall? Det gjorde jag vid närmare eftertanke nog inte. Jag har ju ändå uppskattat en hel del av alla upplevelser man fått under terminens gång. Men jag saknar Minna så. Och snart har hon dagis. Och då är det försent att vara hemma med barn.
I drömmen gick jag med ryggen rakHade en anledning, en riktningNyp inte armen, ta mig inte här ifrånSå när skall man egentligen hitta rätt, veta rätt? Vad i hela helvetet skall jag göra nu? "Jag får liksom ingen ordning".
Ett inlägg tillägnat Vahide
Armina. Jag försökte lära Minna att säga ditt namn innan men hon var bara gnällig. Nu ligger hon och sover så jag skall ge det ett försök senare när hon är lite mer nöjd. Annars gick det bra, vänta du bara!
Jag har lovat på heder och samvete att jag skall uppdatera idag. Jag vet inte riktigt vad jag skall skriva bara. Det händer så mycket just nu men så lite som är värt att berätta om.
Skolan går fortsatt lite sådär, vi är ute och lussar i stormar och Minna växer så det knakar.
Jag har nog inte lämnat in en enda uppgift under hela terminens gång. Jag ligger så långt efter i matten så jag nästan bara vill spy när jag tänker på det och jag har inte deltagit i en enda klassgympa. Att jag mår minst sagt dåligt över skolsituationen är väl inget jag behöver säga. Som tur var så har jag väl ganska förstående lärare men jag är nog ganska missnöjd över vår handledare. Skulle gissa att han har ungefär lika mycket svårigheter som jag, att han säkert också är ett bokstavsbarn. Jag behöver struktur. Mer än någonsin. Det är ingenting han skulle kunna ge mig, inte en chans.
Jag och Amanda är redo att slåss för vår sak, och jag hoppas skolan blir lättare för oss efteråt.
Lussandet, ja! Som alla säkert vet är det Emma Hansson som är årets Lucia. Mycket värdig vinnare, enligt min åsikt. Jag gissar att hon var supernervös under vårt första framträdande med rätt Lucia i spetsen - men jag tycker hon klarade det galant! Kyrkfolket verkade vara MER än nöjda trots oss nasala och förkylda tärnor.
Ikväll har vi ytterligare ett framträdande. Jag tycker det skall bli kul, det tycker jag alltid. Roligast är nog hur nöjda alla verkar efteråt över oss. Vi kan lugnt säga att vi får oss en liten egoboost alltså ;)
Såhär ser en del av internetupplagan ut i Hallands Nyheter:
Och ja.. Minna. Mitt lilla hjärtegryn.
Allt går som vanligt, fastän hon till och från har feber och hon är snorig som tusan hela tiden. Jag antar att det är klimatet och alla äckliga bakterier som härjar runt. Men hon är för det mesta lika glad som vanligt och jäklas med sin mamma.. När man säger till henne att säga mamma så säger hon pappa. När hon får vara utan blöja i någon minut kissar hon på sin mamma. Hon stoppar saker i munnen fastän mamma inte tycker om det och hon drar mig i håret. Haha, så härlig är hon! Så glad och fin.
.. Och hon är MIN, BARA MIN! <3
Svar till anonym;
En fråga bara, du har aldrig sagt vem hennes pappa är. Finns inte han med i bilden ? Kan man inte få se hur han ser ut och jämnföra lite? :)
Inte för att du är så anonym för mig längre - vet ju exakt vem du är. Men vi kan kalla dig anonym här.
Jag skriver absolut ingenting om hennes pappa, faktiskt. Det har sina anledningar, men vi kan ju kort och gott säga att han inte vill bli, hm, hur skall man säga, angiven (?). Det är inget bra ord direkt. Men man kan säga att han vill att det är lite hemligt iallafall.
Och jag kan viss del förstå honom - vi båda blev lika ofrivilligt föräldrar. Jag blev illa tvungen att face the fact. Hur fan skulle jag kunna bortse från det, liksom? Det blev inte han på samma sätt. Han såg inte ens min mage mer än på bild, om han ens gjorde det. Dessutom sticker det i ögonen på folk att han inte "tar sitt ansvar" - men så jävla lätt är det inte - och varför skall man avslöja vem som är pappan om han ändå bara kommer få skit för att man inte följer normen? En norm med väldigt tydliga ramar vad det gäller Mamma-Pappa-Barn.
Det känns en aning random att just han är far till mitt barn. Faktiskt. Hade jag fått välja så hade jag aldrig satt ett barn till världen med honom. Inte nu iallafall. Jag vet SÅ VÄL att han absolut inte är redo för barn, att han vill göra allting i "rätt" ordning, det sa han redan från början när jag började skoja om det när jag gick i åttan. (Nä, jag kunde inte tänka mig på riktigt att ha barn då - det var bara såntdär löjligt larv om att "men älskling, tänk vilka söta barn vi hade fått" - och tänk vad rätt man hade ^_^).
Och det är så random hur vi träffades. Oerhört, faktiskt. Vi hade aldrig träffats om det inte vore för min vän.. vi kan kalla henne Sofia. Vi hade aldrig träffats om det inte heller vore för min avsaknad av att hämma impulser.
"Jag skall iväg. Hänger du med?"
"Vart skall jag sova?"
"Vet inte. Jag ordnar det!"
Tio minuter senare ringer hon och säger att det är ordnat. Jag säger;
"När åker vi?"
"Om en halvtimme."
"Okej. Bra. Hämta mig nu då."
Och där var han. Så (nu när man tänker efter) liten. Han sa den allra konsigaste första meningen man säger till en person. Men sedan dess var jag fast.
Deras relation idag är.. Ja, vad skall man säga? Han har inte förkastat henne. Han frågar ibland hur hon mår. Detta var han rätt duktig på att göra under graviditeten också, får jag nog säga. Han vill träffa henne, dock har han inte gjort det än. Och jag vet att hennes farmor också vill träffa henne.
Någon bild på honom blir det inte. Men jag kan ju säga att dom är väldigt lika. Pappas näsa och blick. Mer än så säger jag nog inte om detta! :-)
Minna, 7 mån
Gillar:
♥ Att "indian-ropa". (slå handen för munnen när man säger "aaa")
♥ Pilla på mormors garner.
♥ Leka med mormors böcker.
♥ Gåstolen.
♥ Tittut-lekar.
♥ Prutta med munnen.
♥ När mamma dansar som en idiot.
♥ När mormor och Minna spelar Bejeweled.
♥ Hoppa upp och ner i knät.
Gillar inte:
♥ Kalkon, potatis och majs-puré.
♥ Plötsliga ljud.
♥ Bli torkad runt munnen efter gröt och burkmat.
♥ Bli snuten.
♥ Ta på sig kläder.
♥ När man ger henne för lite uppmärksamhet.
Äter:
♥ Mild havrevälling.
♥ Puréer.
♥ Modersmjölksersättning.
Sover:
♥ Hela nätterna, även i sin egna säng.
♥ Ganska många gånger under dagen, dock under kortare stunder.
Kan:
♥ Indianropa.
♥ Ta sig fram.
♥ Står NÄSTAN på alla fyra.
♥ Sjunga oerhört högt ^_^.
♥ Indian-ropa.
♥ Upptäcker just denna period konsonanternas värld.
Säger:
♥ "Daj, daj, daj, daj".
♥ "Ng-he, Ng-he, Ng-he".
Favoritsaker:
♥ Gåstolen, råttan, nya speldosan hon fick av mormor, Upsie Daisy och mammas katt Kattis.
Tänder:
♥ Två stycken i underkäken. Framtänderna.
Övrigt:
♥ Minna har strl 74/80 i klädstorlek.
♥ Vid 7 månaders ålder har Minna blöjstrl 4.
♥ Hon har fortfarande oerhört stora fötter för sin storlek.
♥ På bvc här om dagen var hon 73 cm och vägde närmare 8,3 kg.
detta kan jämföras med hennes födelse- längd och vikt. då var hon 51 cm och vägde 3745 g.
fullt upp..
Ja, jädrar! Det har varit riktigt fullspäckat med skola och barn ett tag nu.. Skriver efter bion ikväll istället, nu skall jag trycka i mig lite mat och göra iordning mig.. Hejs!
Lugn och ro!
Nu sticker jag till mummo och laddar mig själv lite! Hej!
*mutter* bara ett år kvar...
Börjar störa mig på att vara minderårig. Får liksom inte ens ha telefon- eller internetbank, så om jag vill kolla hur mycket pengar jag har så får jag antingen ta minneslapp vid uttag, gå till banken eller hacka på mamma att kolla ifrån hennes sida. Liten skitsak, egentligen, men tydligen stor nog att störa sig på. Och för att inte tala om det skräckinjagande körkortet.. wah, jag vill verkligen inte, jag tror inte jag vågar! .. men jag får ju helt enkelt ta det för Minnas skull, allting blir ju genast så oerhört mycket smidigare då.
Just det ja! Jag måste vänta tills jag är arton om jag vill gifta mig med Tilda dessutom ;)
Ja, ja. Det går ju att älta tills man blir gråtfärdig.
Idag.. så känns det som om jag bara röjt hela dagen. Det syns inte ens, sorgligt nog. Men det blir alltid någon städ-omgång som alltid blir sådär omärkbar men välbehövlig.. Höhö, om inte annat så är åtminstone en gnutta sane-ness tillbaka.
Jahajapp.. Sitter mest och väntar på att skolan skall börja. Det är bara drygt en vecka kvar! (Note 2 self; kontakta Studie-Yrkesvägledare för möte). Kommer dock känna mig så galet osmart näre väl kommer igång. Fatta att det snart är ett helt år sen jag gick i skola på riktigt. Fatta att det är två år sen jag la energi på språk. Fatta att jag kommer ha glömt allting. Jag kan nog ingen grammatik-regel i något språk längre. Jag bara vet att "det heter så för att jag har lärt mig det". Men det löser väl sig, sa han som sket i vasken.
Kände mig något överkörd tidigare idag. Det var då ända in i f a l k ö p i n g vad Minna har vuxit! Förlossningsbilderna.. Ja, jag kan ju säga att det inte är något jag delar med mig av. Men jösses, vilken kick det är att se dem!
Här har ni Minna bara någon vecka gammal. Hennes body är i strl 50 och något för stor, helt ofattbart..
Just det ja! Jag måste vänta tills jag är arton om jag vill gifta mig med Tilda dessutom ;)
Ja, ja. Det går ju att älta tills man blir gråtfärdig.
Idag.. så känns det som om jag bara röjt hela dagen. Det syns inte ens, sorgligt nog. Men det blir alltid någon städ-omgång som alltid blir sådär omärkbar men välbehövlig.. Höhö, om inte annat så är åtminstone en gnutta sane-ness tillbaka.
Jahajapp.. Sitter mest och väntar på att skolan skall börja. Det är bara drygt en vecka kvar! (Note 2 self; kontakta Studie-Yrkesvägledare för möte). Kommer dock känna mig så galet osmart näre väl kommer igång. Fatta att det snart är ett helt år sen jag gick i skola på riktigt. Fatta att det är två år sen jag la energi på språk. Fatta att jag kommer ha glömt allting. Jag kan nog ingen grammatik-regel i något språk längre. Jag bara vet att "det heter så för att jag har lärt mig det". Men det löser väl sig, sa han som sket i vasken.
Kände mig något överkörd tidigare idag. Det var då ända in i f a l k ö p i n g vad Minna har vuxit! Förlossningsbilderna.. Ja, jag kan ju säga att det inte är något jag delar med mig av. Men jösses, vilken kick det är att se dem!
Här har ni Minna bara någon vecka gammal. Hennes body är i strl 50 och något för stor, helt ofattbart..
"Moder natur, gud eller heliga kraft - hur skall man göra?"
Såklart sjunger jag aldrig någonting för min dotter som jag själv inte tycker om. Just nu är det Laleh's platta Prinsessor som går, som Minna precis slöt ögonen och somnade till. Spjälsängen blev faktiskt flyttad så hon är bara en halvmeter ifrån mig, var så lätt att bara lägga in handen och hon kunde titta på mig ända tills dendär John Blund kom på visit. Fina lilla loppan.
Började röja somsagt.. så jävla skönt. Trivs inte riktigt i pedant ordning, men när det blir alldeles för illa stökigt så vantrivs jag nått oerhört. Det blev en hel del tvätt som jag egentligen borde ta tag i, men jag skall bara.. ;)
Nej, hittils har det inte hänt nå speciellt. Var så duktig och klädde på mig ordentligt idag, men kläderna åkte av ganska snabbt igen pga av denna jääädra värme! Helt sjukt. Jag som alltid fryser? Förstår att alla andra, annars normaltempurerade människor, lider idag.
Nä, nu skall jag ta tabletter för ryggen, sen skall jag fixa flaskor åt fröken och sedan skall jag fixa hallen som våra kattungar envisas att skitna ner hela tiden. Kattis första kull, hon är nybörjare och det märks, kan jag ju ta och säga. Min fina Cat... Nej, off i go! Hej!
Började röja somsagt.. så jävla skönt. Trivs inte riktigt i pedant ordning, men när det blir alldeles för illa stökigt så vantrivs jag nått oerhört. Det blev en hel del tvätt som jag egentligen borde ta tag i, men jag skall bara.. ;)
Nej, hittils har det inte hänt nå speciellt. Var så duktig och klädde på mig ordentligt idag, men kläderna åkte av ganska snabbt igen pga av denna jääädra värme! Helt sjukt. Jag som alltid fryser? Förstår att alla andra, annars normaltempurerade människor, lider idag.
Nä, nu skall jag ta tabletter för ryggen, sen skall jag fixa flaskor åt fröken och sedan skall jag fixa hallen som våra kattungar envisas att skitna ner hela tiden. Kattis första kull, hon är nybörjare och det märks, kan jag ju ta och säga. Min fina Cat... Nej, off i go! Hej!
Halv två och galenskaperna pågår än
Hehe, jag skummade nyss igenom mitt förra inlägg. Vill bara förtydliga att det inte är min dotter jag brukar sparka i arslet. Jag brukar inte heller be henne gå hem och trots att min ork är slut för länge sedan brukar jag inte prioritera slappande framför henne. Det var naturligtvis min käre vän Linda jag talade om.. som förövrigt bjöd på vackra samtalsämnen och några skratt till denne alvedon-bedövade dam. Huvudet kändes inte längre så explosivt och näsan höll sig faktiskt riktigt, riktigt lugn. Kanonfint.
Trots att jag håller på att bli sämre igen tänkte jag nu, mitt i natten, få flyttat spjälsängen. Tänkte ställt den klistrad mot min, så jag slipper ligga och ta hänsyn till Minna hela nätterna med mitt ryggskott.. eller... skall jag vänta tills imorgon? Det som avgör är antagligen hur trött jag känner mig när jag slår igen locket på denna burk.
.. Som det är nu så har jag ingen riktig ordning på någonting. Tja, därav bloggnamnet.. men.. mer än vanligt antar jag. Det är en månad sen ryggen for åt fan och jag lovar att jag inte rört en enda jävla fena sen dess. Mitt rum ser värre ut än tanternas i Hoarding-programmen på TV och dotra samt jag bara glider igenom dagarna och väntar på att få gå och lägga oss igen.
Det skall bli så oerhört skönt att få börja några kurser nu iallafall, så jag får lite struktur på vardagen. För någon sådan.. existerar inte ens nu. Det är faktiskt så illa så jag, med tanke på tillståndet på mitt rum, funderar på att min älskling inte ens skall behöva vara i det. DÅ är det helt sjukt alltså. Men jag SKA ta tag i det i morgon, för nu känns ryggen åtminstone OKEJ, så det finns liksom ingenting att blunda för.
Jaaa... vad finns det mer att säga? Nä, egentligen ingenting. Det mest intressanta som hände idag var väl att jag införskaffade oss fantastiskt fina glas i regnbågens alla färger. Älskar dem lite lätt, sådär.
Saknar min fina Tilda. Oerhört mycket. Vill bli bättre nu så jag får se henne igen.
<3
Mammas lilla Aretha Franklin.
Trots att jag håller på att bli sämre igen tänkte jag nu, mitt i natten, få flyttat spjälsängen. Tänkte ställt den klistrad mot min, så jag slipper ligga och ta hänsyn till Minna hela nätterna med mitt ryggskott.. eller... skall jag vänta tills imorgon? Det som avgör är antagligen hur trött jag känner mig när jag slår igen locket på denna burk.
.. Som det är nu så har jag ingen riktig ordning på någonting. Tja, därav bloggnamnet.. men.. mer än vanligt antar jag. Det är en månad sen ryggen for åt fan och jag lovar att jag inte rört en enda jävla fena sen dess. Mitt rum ser värre ut än tanternas i Hoarding-programmen på TV och dotra samt jag bara glider igenom dagarna och väntar på att få gå och lägga oss igen.
Det skall bli så oerhört skönt att få börja några kurser nu iallafall, så jag får lite struktur på vardagen. För någon sådan.. existerar inte ens nu. Det är faktiskt så illa så jag, med tanke på tillståndet på mitt rum, funderar på att min älskling inte ens skall behöva vara i det. DÅ är det helt sjukt alltså. Men jag SKA ta tag i det i morgon, för nu känns ryggen åtminstone OKEJ, så det finns liksom ingenting att blunda för.
Jaaa... vad finns det mer att säga? Nä, egentligen ingenting. Det mest intressanta som hände idag var väl att jag införskaffade oss fantastiskt fina glas i regnbågens alla färger. Älskar dem lite lätt, sådär.
Saknar min fina Tilda. Oerhört mycket. Vill bli bättre nu så jag får se henne igen.
<3
Mammas lilla Aretha Franklin.
Gamla inlägg i gammal blogg
Lyckad tjej, sommarförkylning vare här!
Minnabebisen sover. Men det gör hon antagligen alltid när jag får tid att skriva lite.
Mitt huvud känns fyra gånger så stort som det är, redo att explodera. Har bara slappat och mått skit idag.. Däremot känns det lite bättre såhär på kvällen, så jag hoppas att jag kanske kan åka och våldsgästa Tilda imorgon eller något. Vore fint som tjejsnus. Saknar henne nå otroligt och idag rann bara allt (snor) ut i sanden :/
Tänkte jag skulle gått ut en sväng för att ge Minna lite frisk luft, sitter och väntar på sällskap. Efter det kommer jag nog sparka henne i arslet och beordra henne att åka hem igen, för jag är t o t a l t slut. Skall nog ta mina smärtstillande innan jag går också.. note to self.
Fint ändå att mina kompisar orkar med mig fastän jag är rälig och jävlig såhär idag. Tur att hon bor så nära så det är lönt.
Nu kommer hon! Hejs!
Mitt huvud känns fyra gånger så stort som det är, redo att explodera. Har bara slappat och mått skit idag.. Däremot känns det lite bättre såhär på kvällen, så jag hoppas att jag kanske kan åka och våldsgästa Tilda imorgon eller något. Vore fint som tjejsnus. Saknar henne nå otroligt och idag rann bara allt (snor) ut i sanden :/
Tänkte jag skulle gått ut en sväng för att ge Minna lite frisk luft, sitter och väntar på sällskap. Efter det kommer jag nog sparka henne i arslet och beordra henne att åka hem igen, för jag är t o t a l t slut. Skall nog ta mina smärtstillande innan jag går också.. note to self.
Fint ändå att mina kompisar orkar med mig fastän jag är rälig och jävlig såhär idag. Tur att hon bor så nära så det är lönt.
Nu kommer hon! Hejs!
Promisciuous Mom, bara lagom dysfunktionell
Jaa.. Vad skall man säga?
Kände mig smått missnöjd med blogspot och testar mina vingar på alternativa sidor. Typ som denna.
Jag är nog bara jävligt petig, men jag vill känna mig hemma när jag väl skall få tummen ur och faktiskt skriva ett par rader.. När barnen sover löper mamman amok på skrivbordet.
Jag sitter på sängen med datorn i knät och ser dum ut. Nattade min älskade lilla dotter för några timmar sen. Inte nog med att jag är så oerhört skadad att jag nynnar psalmer i lugnande syfte för henne, utan när jag nattar henne brukar jag sjunga låtar jag tycker om. Det blir ofta Hellström och The Smiths. Ikväll blev det en låt som ekat i mig hela natten, hela dagen - Kärlek är en brev skickat tusen gånger.
http://www.youtube.com/watch?v=flQ8XJDIFGc&feature=related
Det blev sådär knasigt då. Utan att gråta, utan att yttra ett ljud mer än denna hatälskade texten, strömmade tårarna som ätran genom stan. Inte för att jag är ledsen, inte för att jag är arg, inte för att jag är.. sårad som fan helt enkelt. Faktiskt inte. För att jag efter så många år äntligen kunnat släppa att jag förut varit det.
Gårdagens konsert var fan bättre än.. allt. Allt förutom min dotter.
Säkert! var bättre än jag föreställt mig live. Trodde inte hon skulle vara så.. briljant ändå.
The Ark var The Ark. Enough said, egentligen. Känns som att texterna tränger igenom kläderna och musiken kittlar huden, de fantastiska männens själar sluter sig kring varenda hårsäck man har.... Det går inte riktigt att förklara nå vidare.
.. men Håkan. DET går inte att förklara ALLS, överhuvudtaget. Vad den mannen lyckades, tillsammans med sitt fantastiska band, göra med mig och resten av publiken igår är en.. jävla gåta såhär efteråt. Det var som om de vrängde mig ut och in och plåstrade om mig tillsammans med lite aloevera-salva och vrängde tillbaka mig igen. Mer hel än på länge. Jag blir helt salig bara jag tänker på det.
Hm. Tja, mer då? Dagen har varit en enda hel dimma. Klädde inte ens på mig ordentligt. Helt slut i kropp och huvud efter igår. Som efter healing. Vaknade sent, gav Minnski mat och satte oss framför tvn och där har vi suttit sen dess med undantag för att hämta mat, och nu då, när jag lagt henne och jag sitter vid datorn och snart skall sova. Försöker minnas vad det var som tog på mig så hårt igår. Livet, antagligen.
Nu sover Minna med ena ögat öppet. Är det ett släktdrag? Hennes morbror brukar också sova med ena, eller båda, ögonen öppna. Det är rätt läskigt faktiskt, för det känns som att man blir utstirrad.
Ja, ja, sånt är livet.
Jag borde egentligen göra iordning flaskor till henne istället för att sitta här.. Men det är dendär tummen, alltså.
Kände mig smått missnöjd med blogspot och testar mina vingar på alternativa sidor. Typ som denna.
Jag är nog bara jävligt petig, men jag vill känna mig hemma när jag väl skall få tummen ur och faktiskt skriva ett par rader.. När barnen sover löper mamman amok på skrivbordet.
Jag sitter på sängen med datorn i knät och ser dum ut. Nattade min älskade lilla dotter för några timmar sen. Inte nog med att jag är så oerhört skadad att jag nynnar psalmer i lugnande syfte för henne, utan när jag nattar henne brukar jag sjunga låtar jag tycker om. Det blir ofta Hellström och The Smiths. Ikväll blev det en låt som ekat i mig hela natten, hela dagen - Kärlek är en brev skickat tusen gånger.
http://www.youtube.com/watch?v=flQ8XJDIFGc&feature=related
Det blev sådär knasigt då. Utan att gråta, utan att yttra ett ljud mer än denna hatälskade texten, strömmade tårarna som ätran genom stan. Inte för att jag är ledsen, inte för att jag är arg, inte för att jag är.. sårad som fan helt enkelt. Faktiskt inte. För att jag efter så många år äntligen kunnat släppa att jag förut varit det.
Gårdagens konsert var fan bättre än.. allt. Allt förutom min dotter.
Säkert! var bättre än jag föreställt mig live. Trodde inte hon skulle vara så.. briljant ändå.
The Ark var The Ark. Enough said, egentligen. Känns som att texterna tränger igenom kläderna och musiken kittlar huden, de fantastiska männens själar sluter sig kring varenda hårsäck man har.... Det går inte riktigt att förklara nå vidare.
.. men Håkan. DET går inte att förklara ALLS, överhuvudtaget. Vad den mannen lyckades, tillsammans med sitt fantastiska band, göra med mig och resten av publiken igår är en.. jävla gåta såhär efteråt. Det var som om de vrängde mig ut och in och plåstrade om mig tillsammans med lite aloevera-salva och vrängde tillbaka mig igen. Mer hel än på länge. Jag blir helt salig bara jag tänker på det.
Hm. Tja, mer då? Dagen har varit en enda hel dimma. Klädde inte ens på mig ordentligt. Helt slut i kropp och huvud efter igår. Som efter healing. Vaknade sent, gav Minnski mat och satte oss framför tvn och där har vi suttit sen dess med undantag för att hämta mat, och nu då, när jag lagt henne och jag sitter vid datorn och snart skall sova. Försöker minnas vad det var som tog på mig så hårt igår. Livet, antagligen.
Nu sover Minna med ena ögat öppet. Är det ett släktdrag? Hennes morbror brukar också sova med ena, eller båda, ögonen öppna. Det är rätt läskigt faktiskt, för det känns som att man blir utstirrad.
Ja, ja, sånt är livet.
Jag borde egentligen göra iordning flaskor till henne istället för att sitta här.. Men det är dendär tummen, alltså.
