Halv två och galenskaperna pågår än
Hehe, jag skummade nyss igenom mitt förra inlägg. Vill bara förtydliga att det inte är min dotter jag brukar sparka i arslet. Jag brukar inte heller be henne gå hem och trots att min ork är slut för länge sedan brukar jag inte prioritera slappande framför henne. Det var naturligtvis min käre vän Linda jag talade om.. som förövrigt bjöd på vackra samtalsämnen och några skratt till denne alvedon-bedövade dam. Huvudet kändes inte längre så explosivt och näsan höll sig faktiskt riktigt, riktigt lugn. Kanonfint.
Trots att jag håller på att bli sämre igen tänkte jag nu, mitt i natten, få flyttat spjälsängen. Tänkte ställt den klistrad mot min, så jag slipper ligga och ta hänsyn till Minna hela nätterna med mitt ryggskott.. eller... skall jag vänta tills imorgon? Det som avgör är antagligen hur trött jag känner mig när jag slår igen locket på denna burk.
.. Som det är nu så har jag ingen riktig ordning på någonting. Tja, därav bloggnamnet.. men.. mer än vanligt antar jag. Det är en månad sen ryggen for åt fan och jag lovar att jag inte rört en enda jävla fena sen dess. Mitt rum ser värre ut än tanternas i Hoarding-programmen på TV och dotra samt jag bara glider igenom dagarna och väntar på att få gå och lägga oss igen.
Det skall bli så oerhört skönt att få börja några kurser nu iallafall, så jag får lite struktur på vardagen. För någon sådan.. existerar inte ens nu. Det är faktiskt så illa så jag, med tanke på tillståndet på mitt rum, funderar på att min älskling inte ens skall behöva vara i det. DÅ är det helt sjukt alltså. Men jag SKA ta tag i det i morgon, för nu känns ryggen åtminstone OKEJ, så det finns liksom ingenting att blunda för.
Jaaa... vad finns det mer att säga? Nä, egentligen ingenting. Det mest intressanta som hände idag var väl att jag införskaffade oss fantastiskt fina glas i regnbågens alla färger. Älskar dem lite lätt, sådär.
Saknar min fina Tilda. Oerhört mycket. Vill bli bättre nu så jag får se henne igen.
<3
Mammas lilla Aretha Franklin.
Trots att jag håller på att bli sämre igen tänkte jag nu, mitt i natten, få flyttat spjälsängen. Tänkte ställt den klistrad mot min, så jag slipper ligga och ta hänsyn till Minna hela nätterna med mitt ryggskott.. eller... skall jag vänta tills imorgon? Det som avgör är antagligen hur trött jag känner mig när jag slår igen locket på denna burk.
.. Som det är nu så har jag ingen riktig ordning på någonting. Tja, därav bloggnamnet.. men.. mer än vanligt antar jag. Det är en månad sen ryggen for åt fan och jag lovar att jag inte rört en enda jävla fena sen dess. Mitt rum ser värre ut än tanternas i Hoarding-programmen på TV och dotra samt jag bara glider igenom dagarna och väntar på att få gå och lägga oss igen.
Det skall bli så oerhört skönt att få börja några kurser nu iallafall, så jag får lite struktur på vardagen. För någon sådan.. existerar inte ens nu. Det är faktiskt så illa så jag, med tanke på tillståndet på mitt rum, funderar på att min älskling inte ens skall behöva vara i det. DÅ är det helt sjukt alltså. Men jag SKA ta tag i det i morgon, för nu känns ryggen åtminstone OKEJ, så det finns liksom ingenting att blunda för.
Jaaa... vad finns det mer att säga? Nä, egentligen ingenting. Det mest intressanta som hände idag var väl att jag införskaffade oss fantastiskt fina glas i regnbågens alla färger. Älskar dem lite lätt, sådär.
Saknar min fina Tilda. Oerhört mycket. Vill bli bättre nu så jag får se henne igen.
<3
Mammas lilla Aretha Franklin.
Kommentarer
Trackback
